Meny

Alfabetet

Ordet alfabet kommer av namnen på dem två första bokstäverna i det grekiska alfabetet, alfa och beta, och betecknar de bokstäver som ingår i ett språk uppställda i ordning.

Det svenska alfabetet

I det svenska alfabetet finns 29 bokstäver. Dessa är ordnade från a till ö. Här under finns alfabetet utskrivet med stora och små bokstäver, både som bild och text.

alfabetet

Alfabetet med stora och små bokstäver

Stora bokstäver heter med ett annat namn versaler och här är alfabetet utskrivet i versaler: A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Små bokstäver heter med ett annat namn gemener och här är alfabetet utskrivet i gemener: a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z å ä ö

Alfabetisk ordning

När något listas i alfabetisk ordning finns det vedertagen praxis. Den grundläggande regeln är att sortera bokstäver efter begynnelsebokstäver och ett ord som börjar på A placeras således före ett ord som börjar på B. Om två ord har samma begynnelsebokstav sorteras de efter den andra bokstaven ordet, sedan efter tredje bokstaven i ordet och så vidare. Eventuella tal ska föregå bokstäver.

Skrifttecknens ursprung

Skrifttecken uppstod som ett sätt att beskriva saker respektive språkljud. När det gäller att beskriva saker uppstod skriftsystem ofta från en uppsättning av bilder. En än tidigare form av skrifttecken är spontana symbolsystem som uppstod av praktiska orsaker (det finns t.ex. lertavlor från den fornhistoriska staden Uruk med bilder av oxhuvuden och sädesax, troligtvis i bokföringssyfte), och som sedan utvecklades till mer vedertagna tecken. Tecken för språkljud kom till senare och gjorde skriften avsevärt mer avancerat.

De första skrifttecknen kan spåras tillbaka till det forntida Egyptens hieroglyfer som uppkom cirka 5000-3000 f.Kr. (dateringen är omtvistad) och med tiden utgjordes av flera tusen bildtecken. Andra tidiga skrifttecken utgörs av den babyloniska kilskriften.

Dåtidens människor ristade in tecken i sten eller lertavlor och det är en anledning till att gamla skrifttecken består av raka streck (något som även är noterbart i runalfabetet).

Det feniciska alfabetet

Fenicierna var ett folk som under antiken bebodde kustregioner vid Medelhavet och de skapade ett alfabet bestående av enbart konsonanter, vilket anses vara en startpunkt för den moderna skriften. I det feniciska alfabetet ingick 22 bokstäver vars tecken kan spåras tillbaka till hieroglyferna.

Det går att känna igen flera dagens bokstäver från dem feniciska bokstavstecknen:

feniciska alfabetet

Det finns även andra möjliga translittereringar, men här har valts en som i hög utsträckning stämmer överens med de latinska bokstäverna.

Det antika grekiska alfabetet

De antika grekerna vidareutvecklade någon gång mellan 800 och 500 år f.kr det feniciska skriftspråket och förenklade många av bokstäverna, vilkas form således fråntogs en del av karaktären av bildtecken. De övertog 15 bokstäver från det feniciska och bytte sedan ut en del av de övriga konsonanterna till vokaler, vilket bildade ett alfabet bestående av 24 tecken.

Deras alfabet utgör också grunden för vad som kom att bli det latinska alfabetet som utvecklades av romarna och som blivit det vi idag använder (från det grekiska alfabetet utvecklades också det kyrilliska alfabetet som ligger till grund för det ryska och andra slaviska alfabet). Romarnas alfabet var dock inte identiskt med vårt då bokstäverna G, J, U och W tillkommit i efterhand. I det svenska alfabetet har också tilläggsbokstäverna Å, Ä och Ö tillkommit.

Med tiden tillkom även små bokstäver (gemener). Orsaken var ett behov av skrifttecken som kunde nedtecknas snabbare. Bokstäverna fick med uncialskriftens utveckling (200-600 e.kr.) också rundare former.

På bilden visas det grekiska alfabetet med små och stora bokstäver samt bokstävernas namn underst:

antika grekiska alfabetet

Notera att det grekiska alfabetet undergick en utdragen utvecklingsprocess och att vissa tecken därför i mindre grad ändrade utseende under denna. Några av bokstäverna från det grekiska alfabetet används idag i nya sammanhang, till exempel sigma för summa och epsilon som förebild för eurons (€) valuta-tecken.

De nordiska ländernas alfabet

Sveriges och Finlands alfabet: Aa Bb Cc Dd Ee Ff Gg Hh Ii Jj Kk Ll Mm Nn Oo Pp Qq Rr Ss Tt Uu Vv Ww Xx Yy Zz Åå Ää Öö

Danmarks och Norges alfabet: Aa Bb Cc Dd Ee Ff Gg Hh Ii Jj Kk Ll Mm Nn Oo Pp Qq Rr Ss Tt Uu Vv Ww Xx Yy Zz Ææ Øø Åå
(Anledningen till att de tre sista bokstävernas ordning skiljer sig från det svenska beror på att deras tillkomst skedde i en annan ordning.)

Islands alfabet: Aa Áa Bb Cc Dd Ðð Ee Éé Ff Gg Hh Ii Íí Jj Kk Ll Mm Nn Oo Óó Pp Qq Rr Ss Tt Uu Úú Vv Yy Ýý Zz Þþ Ææ Öö

Bokstäverna

A Troligt ursprung i det feniciska ordet alef för oxe. Den uppochned vända bokstaven A med mittenstrecket utanför de två v-formade linjerna liknar ansiktet av en oxe.
B Troligt ursprung är den egyptiska hieroglyfen för hus. Även den feniciska bokstaven B påminner om ett hus (se bild ovan).
C Troligt ursprung i det feniciska ordet gimel för kamel. Den feniciska bokstaven liknar siffran 7 och påminner med sin form om giraffens långa hals (se bild ovan).
D Troligt ursprung i det feniciska ordet daleth för dörr som i sin tur kan ha härstammat från en hieroglyf föreställande en dörr.
E (He) Troligt ursprung i det feniciska tecknet för fönster. I det grekiska alfabetet uppstod bokstaven E i form av en vokal.
F Troligt ursprung är den egyptiska hieroglyfen för huggorm. Den feniciska bokstaven kommer från ordet waw för krok. Bokstaven ingick inte i det grekiska alfabetet i sin nuvarande form, vilket först skedde genom det latinska.
G Tillkom under den romerska antiken för att skilja två uttal kopplade till bokstaven C. Noterbart är likheterna mellan versalerna G och C.
H Troligt ursprung i det feniciska ordet heth för staket.
I Troligt ursprung i det feniciska ordet jod för arm.
J Var från början en variant av bokstaven I, men blev under 1500-talet en egen bokstav för det konsonantljud som låg nära I-ljudet.
K Troligt ursprung i det feniciska ordet kaf för handflata. När bokstaven övertogs av grekerna spegelvändes den.
L Troligt ursprung i det feniciska ordet lamed vars betydelse dock är okänd. När bokstaven övertogs av grekerna fick det formen av ett uppochned vänt V innan det genom romarna fick sin nuvarande form.
M Troligt ursprung i det feniciska ordet men för vatten. Notera formen av våglinje (se bild ovan).
N Troligt ursprung i det feniciska ordet nun för fisk som i sin tur härstammar från en hieroglyf föreställande en orm.
O Troligt ursprung i det feniciska ordet ajin för öga som i sin tur var en förenklad version av en hieroglyf (udgat) föreställande ett öga.
P Troligt ursprung i det feniciska ordet pe för mun. När bokstaven övertogs av grekerna spegelvändes den och bågen förlängdes till att sammanlöpa med den övriga linjen.
Q Troligt ursprung i det feniciska ordet qoph för nålsöga. Bokstaven fanns inte representerad i det grekiska alfabetet, men återinfördes av romarna.
R Troligt ursprung i det feniciska ordet res för huvud. Grekerna spegelvände tecknet och romarna adderade sedan det snedställda benet.
S Troligt ursprung i det feniciska ordet shin för tand. Grekerna vände bokstaven 45 grader, men det var först romarna som utvecklade den form som idag används.
T Troligt ursprung i det feniciska ordet tau för tecken. Grekerna tog bort den övre delen av det lodrätta strecket.
U Tillkom under den romerska antiken och utvecklades från den feniciska bokstaven waw (Y).
V Tillkom under den romerska antiken och utvecklades även den från den feniciska bokstaven waw (Y).
W Utvecklades under 600-talet och var ursprungligen ett dubbelt u.
X Tillkom under den grekiska antiken med bokstaven khi.
Y Tillkom under den grekiska antiken med bokstaven ypsilon.
Z Tillkom under den grekiska antiken med bokstaven zeta. När det grekiska alfabetet övertogs av romarna flyttades bokstaven från sjätte till sista i ordningen.
Å Betecknade ett långt a-ljud och skrevs från början med ett minde a ovanför ett annat A. Det ovanliggande a:et förenklades sedan till en ring.
Ä Skrevs från början med ett minde e ovanför ett A. Det ovanliggande e:et förenklades sedan till två prickar. Har också sitt ursprung i ligaturen æ.
Ö Skrevs från början med ett minde e ovanför ett A. Det ovanliggande e:et förenklades sedan till två prickar. Har också sitt ursprung i ligaturen œ.

Källor

Zetterling, Leif (2000). Alfabetet
Hansson, Roger m.fl. (2004). Språk och skrift i Europa

Mer läsning

Länkar till andra resurser och faktasidor.