AI och textgenerering

Artificiell intelligens kan idag generera texter som är svåra att skilja från dem skrivna av människor. Betyder det att AI befinner sig på samma nivå som professionella skribenter eller är det främst som hjälpverktyg för enklare texter som AI kommer till sin rätt? I denna artikel undersöks AI:s förmåga att producera text, dess kreativitet och originalitet, skillnader mellan olika typer av texter samt de praktiska och etiska frågor som uppstår.

Hur fungerar det när en AI producerar en text?

Generativ AI som skriver texter använder sig av maskininlärning och stora datamodeller, ofta baserade på neurala nätverk (datorsystem med sammankopplade knutpunkter, noder). Från enorma mängder textdata ”lär sig” AI mönster i språkbruk, grammatik och stil. Genom att analysera dessa mönster kan i ett nästa steg texter skapas. Rent praktiskt sker det genom instruktioner – vilka kan vara allt från korta till omfattande – om vad texten ska kretsa kring.

Hur kreativ och originell är AI som skribent?

Om AI kan bemästra språket utifrån ett tekniskt perspektiv, hur står det till med den kreativa delen? Om en text ska lyfta till högre höjder och engagera lika mycket som informera måste den bestå av en smula idérikedom.

Någon skaparförmåga i egentlig mening besitter knappast AI och textgenerering är i detta sammanhang bättre som beteckning än textförfattande. AI kan kombinera och omformulera befintliga idéer (dvs. ifrån existerande texter som AI:n exponerats för). Däremot är den (än så länge?) begränsad i sin förmåga till konceptioner av banbrytande slag.

I skönlitterära texter från generativ AI kommer avsaknaden av en djup förståelse för subjektiva och emotionella aspekter märkas medan försöken att gestalta tenderar vara mekaniska eller förutsägbara.

Ett särdrag hos vissa mänskliga författare är en kritisk syn på världen och en lidelse som inte följer konventioner. Satir och samhällskritik är knappast något som förknippas med teknologisk textgenerering. Texter från generativ AI återspeglar det neutrala medan skarpa ställningstaganden lyser med sin frånvaro.

Hur skiljer sig förmågan hos AI när det gäller faktabaserade och skönlitterära texter?

AI är således generellt bättre på att producera faktabaserade texter än skönlitterära. Rimligtvis är den teknologiska skribenten bra på att sammanställa information, analysera stora datamängder och formulera logiska resonemang. Sådant kan bära långt ifråga om faktabaserad text. Åtminstone så länge det ges genomtänkta instruktioner till AI:n.

Som berörts kan AI:s skönlitterära texter sakna sådant som djup, originalitet och emotionell inlevelse. AI kan ändå vara till hjälp i skrivarbetet för författare som vill generera idéer eller strukturer för sina berättelser. Man kan dra en parallell till konstnärer som tar hjälp av assistenter i att färdigställa dukar på ställen där mästarens hand inte är nödvändig. Vad som kan kallas transportsträckor i en roman skulle på liknande vis eventuellt kunna skötas av AI:n innan författaren på nytt tog över när intrigen började bli intressant igen.

Hur skiljer sig olika AI i förmåga att skriva texter?

Det finns flera AI-modeller på marknaden som varierar i kvalitet och specialitet. Stora språkmodeller som GPT-4 och Gemini är generellt sett mycket bra på att generera text med hög språklig precision, medan mindre AI-modeller ofta har begränsningar i ordförråd och sammanhangsförståelse. Dessutom har vissa AI-modeller specialiserats på vissa områden, exempelvis juridisk text, medicinsk dokumentation eller viss sorts journalistik.

Vid en googling på ”ai för författare" dyker det som väntat upp flera nylanserade verktyg anpassade för att skriva skönlitterärt. Bland annat en nyhetsnotis från 2024 där Boktugg.se rapporterar om ett nytt verktyg framtagen av en svensk författare och förläggare. I en intervju med upphovsmannen heter det: ”Vårt mål är att eliminera skrivkramp och erbjuda författare en kompis i skapandeprocessen, som kan inspirera och föreslå nya vinklar och idéer.” Vidare heter det att AI-tekniken hos detta verktyg kan bidra med ”karaktärsskapande”, ”plotgenerering” och ”stilanalys”.

Hur vanligt är det med texter genererade av AI?

Enligt den årliga undersökningen av svenska folkets internetvanor som utförs av Svenskarna och internet hade en tredjedel av svenskarna använd något AI-verktyg 2024. Av dessa var det förstås långt ifrån alla som använde AI för att generera text och någon statistik över detta nämns inte utan det stannar vid det anekdotiska som att ”Privat söker en del även tips på festaktiviteter och får hjälp med att skriva tal, rim eller dikter”.

Det finns uppenbarligen ett stort mörkertal som gör det svårt att säga hur mycket text som skrivs av AI. Ibland, men långt ifrån alltid nämns när så sker. Dessutom finns det en gråzon när AI delvis ingår i textframställningen.

2022 förutspådde experter att 90 % av allt innehåll på internet skulle vara AI-genererat 2026. Förutsägelser tenderar ofta att ta i som i de förutsägelser som gällde hur många av jobben som skulle tas över av artificiell intelligens. Halvvägs in på 2020-talet har dessa i flera fall visat sig överdrivna.  

Det är ändå svårt att inte tänka tanken … Kommer i stort sett all text vara skriven av AI i framtiden?

I stället för att endast extrapolera utvecklingen av nuvarande tendenser borde vi kanske ställa en ytterligare fråga: är efterfrågan större på AI-genererad text än texter av människor? När det gäller sådant som skönlitteratur och en stor del av facklitteratur är det säkerligen inte så. Teknikutveckling är inte allt. Om vi människor vill fortsätta konsumera böcker och artiklar av människor i framtiden kommer vi erbjudas sådana. Förlagen lär inte ge ut böcker skrivna av AI om de säljer sämre än böcker av mänskliga författare. Nu tänker den konspiratoriskt lagda: Men om AI används som spökskrivare?

Hur svårt är det att skilja mellan en mänsklig författares och en AI-genererad text?

Under slutet av 2023 kunde Vetenskapsnytt.se meddela att ”Verktyg upptäcker AI-genererad text i vetenskapliga tidskrifter”. Det heter i artikeln att i tider då oron ökar för AI-genererade uppsatser ”finns det lugnande nyheter” och sedan redogörs för en AI-textdetektor som kan skilja ”mellan mänskligt skrivet och datorgenererat innehåll nästan 100% av tiden”.

Läser man vidare framgår dock att beroende på vad det handlar om för texter lyckas detekteringen olika bra. Rapporter av dessa slag missar förmodligen en viktig sak och det är huruvida det går att dölja inslagen av en AI i en text genom mindre redigering.

Nästa fråga är hur länge till det går att spåra närvaron av en AI. De flesta omvittnar om att det blir allt svårare att avgöra om en text är skriven av en AI eller en människa. Avslöjande drag att leta efter är en överdriven grammatiskt korrekt struktur, brist på personlig ton eller opersonliga formuleringar.

Etiska aspekter vid användande av AI för textproduktion

Det finns flera etiska frågor att beakta vid användning av AI för textproduktion. En viktig aspekt är transparens – bör läsaren alltid informeras om att en text är AI-genererad? Läsaren vill troligtvis veta hur texten tillkommit.

Vidare är det frågan var gränsen går mellan att människan eller teknologin gjort arbetet? För den här texten har stavningskontrollen i ett ordbehandlingsprogram varit aktiverat. För att hårdra har denna text alltså tillkommit med ett digitalt hjälpmedel. Det är förstås en annan sak om AI skriver texten åt en. Men det kan finnas lägen där gränsen är svår att dra. Om skribenten exempelvis ber AI:n om tips på rubriker frågeställningar inför en artikel. Eller om skribenten ber AI:n om en reviderad version av den skrivna texten. Vad gäller i sådana fall?

En annan fråga är hur AI påverkar arbetsmarknaden för skribenter, journalister och författare. Det behöver knappast sägas att dessa yrkesgrupper är utsatta av den ökade andelen texter som utförs av teknologin.

En tredje aspekt är riskerna för spridning av desinformation och snedvridning i AI-genererade texter. AI kan återspegla de snedvridningar som finns i det material de tränats på och på så sätt föra vidare fördomar. Än en gång: AI är inte en självständig upphovsman till text utan skapar texter utifrån andra redan skrivna texter.