Syntax och morfologi

I språket används begreppet syntax om språkets uppbyggnad i form av bland annat ordklasser och grammatiska regler. Om ord utgör språkets vokabulär är syntax hur orden kombineras och formen hos uttryck. Regler för hur detta sker sammanfattas delvis av grammatiken.

Syntax kan alltså ses som strukturen hos språket. Ord är delar i fraser som i sin tur bildar en mening. Allt detta utgör syntaxen i språket. Så kallad rappakalja, ansamlingar av ord utan något samband saknar därför syntax.

För att bättre åskådliggöra relationen mellan språket och syntax, kan man ställa syntax i kontrast med semantik. Medan syntax är språkets struktur är semantik vad språket skapar i form av mening.

Vi kan ställa upp det i en längre lista för att ytterligare åskådliggöra hur syntax inordnas bland övriga språkliga områden:

Vokabulär ord som ingår i ett språk.
Syntax hur ord skapar språklig information och kan förstås.
Grammatik regler för hur meningar och annat inom språket ska formuleras.
Semantik ordens funktion och betydelse.
Pragmatik vad människor gör med språket, till exempel talakt.

Morfologi

Morfologi är nära besläktat med syntax och är ett begrepp som avser språkets formlära. Språket består av ord, men också av böjningar av ord. Till exempel är ’stolen’ och ’stolens’ olika ord, men de härrör från samma lexem, ’stol’.

Ordet stol är ett lexem medan stolen är en böjningsform av detsamma. Utöver böjningsformer av ord kan nya lexem tillkomma genom ordbildningar, till exempel stolsben. Nu blir ’stolsbenenen’ en böjningsform av lexemet ’stolsben’.

Källa: Grammatik. Östen Dahl. 2003