Meny

Läsbarhet: den läsvänliga texten

Texter skrivs i första hand för läsarens skull och bör därför anpassas för denne. Ökad läsbarhet sker genom sådant som hänsyn till typsnitt, radavstånd, radlängd och marginaler, Fast påverkar gör också bildplacering, olika sätt att framhäva delar i texten och stilistiska faktorer.

Sidmarginaler

Tomma marginaler runt om texten bidrar till en positiv läsbarhet. När det gäller sidmarginaler i böcker, tidskrifter et cetera brukar det vara något bredare inåt än utåt, alltså bredare i riktning mot bindningen. Det beror på att en del av sidan skyms vid ett uppslag av papperens rullning.

Sidmarginaler behövs även då läsningen sker vid skärm. Och även om det är frestande att kapa det mesta av sidmarginalerna vid mobilanpassning bör det även här behållas marginaler då läsningen tjänar av detta i längden.

Rak- eller ojämn högermarginal?

Raka högermarginaler är lockande att använda då det ofta ger ett snyggare typografiskt intryck. Rak högermarginal bör dock inte användas vid korta radlängder då det lätt uppstår stora gap i texten, vilket försämrar läsbarheten. Tänk på att inbäddade bilder kan skapa partiellt korta radlängder.

Ojämn avstavning är i de flesta fall att föredra ur läsbarhetssynpunkt. Kortare radlängder kan fordra avstavning för att långa ord inte ska medföra för stora ojämnheter i högermarginalen.

Radavstånd

Att använda för näraliggande eller för glesa rader gör i båda fallen avkall på läsbarhet. Drygt en halv textrads höjd som mellanrum är något att utgå från. Sedan kan radavstånden behöva ökas mer vid långa textrader. Vice versa kan smala textsjok se väl glesa ut med standardiserat avstånd.

Radlängd

Vilken radlängd som är optimal beror en del på textens övriga typografi och miljö. Fallen är många, allt från en tidskrift med flerspaltig text till webbsidor som ska kunna beses från olika skärmstorlekar.  

Språkrådets allmänna rekommendation är 55-60 nedslag per rad (källa: Svenska skrivregler. 2017).

När det gäller textutformning i webbmiljö kan du använda denna Typografikalkylator för att anpassa tecken per rad med radbredd och textstorlek (teckengrad).   

Teckenstorlek (teckengrad)

Teckenstorleken eller teckengraden – det senare refererar till det typografiska höjdsystemet och anges i punkter – är en väsentlig del i läsupplevelsen. I en läsvänlig text ska inte läsaren tvingas anstränga sig för att se vad det står, vilket reducerar läshastigheten och även medföra annat omak som huvudvärk (tänk på att människor i olika åldersgrupper kan ha olika bra syn).

I böcker rekommenderas av Språkrådet en teckengrad på 10-12 punkter. I webbmiljö refereras det ofta till textstorlek i pixlar och i takt med ökad skärmupplösning har en ökning av textstorleken följt med. Vanligt är textstorlekar på 14-16 pixlar (avser då den löpande texten).

Den digitala utformningen av text har också möjliggjort ytterligare förbättringar av läsvänlighet genom att användaren själv kan justera textstorleken.

skärmdumpt SVT Text
Nätversionen av SVT Text ger användarna möjlighet att öka textens storlek. 

Är du webbutvecklare kan du ordna detta med java script, se exempel på hur sådan kod skrivs.

Typsnitt

För längre text rekommenderas typsnitt med seriffer, till exempel Times och Georgia. Ibland används ett annat typsnitt för rubriker och för dessa rekommenderas linjära typsnitt, till exempel Arial och Helvetica. Se vidare Typsnitt och dess användning.

Framhäva text

Om du vill framväva ett ord eller flera kan du göra detta med fetstil i första hand. Det går också att använda en alternativ textfärg och eventuellt i kombination med fetstil.

Även kursiv text kan användas för att framhäva saker i texten, inte minst titlar och namn på begrepp, men också specifika ord.

För att bevara effekten av den framhävda texten bör du vara sparsam med fet stil och kursivering. Du bör också undvika att skriva text med versaler, förutom i vissa undantagsfall, såsom ”OBS!”.

Populärt i till exempel tidskrifter är att visa inbäddade citat i form av utdrag från samma text med större bokstäver och eventuellt annat typsnitt och färg. Detta bidrar inte till en mer läsvänlig text i sig, men kan fungera intresseväckande och stimulera läsaren att fortsätta läsa.

Framhäva genom att strukturera i listform

Som en fortsättning av ovanstående kan det infogas ett annat högst populärt grepp när det gäller textutformning, vilket framför allt gäller på webben, nämligen att dela in texten i numrerade avsnitt och på så sätt förmedla den i listform.

Titeln på denna artikel kunde i stället ha hetat något i stil med ”10 sätt att skapa en läsvänligt text” och sedan skulle varje rubrik inletts med en siffra.

Detta är inte lika mycket typografiskt föranlett som psykologiskt: många läsare uppfattar detta som positivt genom det till synes lätttillgängliga i konkretionen och fragmenteringen. Det signalerar också ofta en förenkling av ämnet, vilket för andra läsare kan uppfattas negativt.

Att undvika mångordighet

Att undvika mångordhet handlart inte om att använda så få ord som möjligt utan att ta bort sådant som inte behövs. Vad som "behövs" är givetvis delvis subjektivt, men rent generellt kan läsaren vara behjälp av att texten är koncis och inte innehåller överflödiga ord då detta ofta inte bidrar med mycket annat än att texten tar längre tid att läsa.

Som ett exempel kan vi jämföra första meningen i denna artikel. Före redigering löd denna:

Texter skrivs i första hand för läsarens skull och därför bör de som en konsekvens anpassas för dennes behov.

Efter redigering blev det kvar:

Texter skrivs i första hand för läsarens skull och bör därför anpassas för denne.

Vad som var 19 ord blev 14 utan att något väsentligt försvann.

Bilder

Även bilder förtjänar att nämnas i anslutning till den läsvänliga texten. Bilder bidrar bland annat med omväxling och kan eventuellt illustrera saker ur textinnehållet tydligare.

Om bildplaceringen inte är mellan två stycken utan en inbäddning i texten görs är en högerställd bild att föredra. Detta bryter inte den vänstra textlinjen, vilket bör undvikas då text läses från vänster.

Exempel med bildplaceringar
Det övre exemplet vinner i läsvänlighet.

Bildtext kan med fördel användas om bilden vinner på att förklaras. Eftersom bildtexten är placerad direkt under bilden förstår läsaren automatiskt var denne kan hitta mer information om bilden.