Meny

Tecken i språket

Förutom vanliga skiljetecken finns tecken som accent, apostrof, asterisk och snedstreck, vilka ibland används i språket och kallas diakriter.

Accent

Det finns två vanliga accenttecken: akut accent [´] och grav accent [`].

I svenskan är akut accent vanligast och sätts över en vokal som betonas extra i ett ord. Exempel: idé, kupé, supé, manér, resumé och kommuniké.

Grav accent kan användas i fraser som ”à 20 kronor”.

Till accenttecknen räknas även cirkumflex [^] och cedilj [ç], vilka är relativt vanliga i andra språk. Cirkumflex förekommer bland annat vid tal. Cedilj som är vanligt i franskan anger att c ska uttalas som s, till exempel ”François”. Du hittar inte detta tecken på ett vanligt tangentbord, men du kan använda genvägen Alt+128 för versal och Alt+135 för gemen (använd det numeriska tangentbordet för siffrorna).

Apostrof

Apostroftecknet [’] ska inte blandas ihop med accenttecknen. Skillnaden är att en apostrof placeras mellan bokstäver och en accent ovanför.

Apostrof är betydligt vanligare i engelskan än i svenskan. I svenskan behövs till exempel inte apostrof vid egennamn då ägande uttrycks. Exempel: ”Mikaels bil”. Inte heller är det nödvändigt i fall där egennamnet redan slutar på s, till exempel: ”Jonas bil”.

Ett användningsområde för apostrofer är vid slang och förkortade uttryck. Exempel: ”Gå på’n” i stället för ”Gå på honom” eller ”Jag tror inte på’t” i stället för "Jag tror inte på det”.

Asterisk

Asterisken är ett tecken som används för hänvisning och sätts vanligen ut efter ordet eller meningen som hänvisningen ska gälla.*

* Vid själva hänvisningen är asterisken utsatt före meningen som ofta är skriven med mindre typsnitt.

Vid behov av flera hänvisningar på samma sida kan dubbla och trippla asterisker användas, fast vedertaget är att använda korstecken (†) i andra hand och dubbelkors (‡) i tredje hand.

Se även källhänvisning och fotnoter.

Snedstreck

Snedstreck är ett annat tecken som används då och då i språket. Det kan vara i situationer där snedstreckets funktion är att meddela att något kan gälla på två vis och då sätts strecket ut mellan orden, till exempel: ”och/eller”. Detta förfarande brukar dock inte rekommenderas då det inte anses som ett särskilt bra språkbruk.

Snedstreck används vid bråktal och brukar då ha två förminskade siffror omkring sig, till exempel ½ (detta snedstreck heter mer korrekt bråkstreck och det finns en grafisk skillnad som märks i att strecket har mer lutning, mindre höjd och inte korsar den typografiska baslinjen).

Ett snedstrcek kan också ersätta order "per", till exempel 110 km/tim.

Tecken som är ovanliga eller aldrig förekommer i svenskan

Följande är så kallade diakritiska tecken som förekommer utöver det vanliga alfabetet.

Brevis (ˇ ), liten liggande båge som sätts ut över en bokstav, oftast vokal, till exempel ă.
Cedilj (ç), svans som sätts under ett c i franskan och markerar att detta uttalas som s, till exempel François. I bland annat polskan finns o:n med svans under sig i motsatt riktning och detta tecken kallas ogonek.
Cirkumflex (^), härstammar från den antika grekiskan och sätts ut över en vokal, till exempel ô.
Tilde (~), sätts ut över n i spanskan, till exempel señor och över a och o i portugisiskan.
Trema (¨ ), två punkter som sätts över vokal för att ange att den inte ingår i en diftong, till exempel naïve.
Ligaturer (æ, œ), sammanskrivna bokstäver såsom æ eller œ (kan även skrivas som versaler), vilka inte förekommer i svenskan. Tangentbordsgenvägar för dessa, versaler och gemener, är Alt+145, Alt+146, Alt+0140, Alt+0156.